Vi inspekterade vår bikupa lite noggrannare för första gången sen de flyttade hit, härom dagen. De jobbar på bra, våra italienska honungstillverkare. Minst fem lister såg ut såhär

Med honung längst upp och yngelrum längst ner.
Det är helt fantastiskt vad de kan. Allt har de byggt upp alldeles själva. Det fina i kråksången att vi får ta del av allt de gör direkt. När vi nästa år kan skörda (i år fick vi bin så sent att vi inte kunnat ta något, de behöver allt själva för att bygga upp samhället och klara vintern) så får vi både honung och vax utan att ha gjort något förarbete alls (mer än att sätta dit en list) till skillnad från vanliga bikupor där man trådar ramar och smälter in vaxet de ska använda först och därmed måste ha vax redan innan bina ska bo i kupan. För oss är det bina som gör det jobbet åt oss. Fast vi har inga trådade ramar, så det slipper de pyssla med.
Överlag måste jag slå ett slag för biodling med topplistkupa! Det är så smidigt!

Man får liksom alla fördelar med biodling; honung, vax, propolis och pollinering med så liten jobbinsats som möjligt. Allt man behöver göra är att kolla till dem lite då och då, så allt är i sin ordning, eventuellt stödfodra med sockerlösning och skörda honungskakor. Bina får dessutom leva mer som de gör i naturen. Bygga upp sin svärm och sitt hem själva och vertikalt, och får minimalt med störningsmoment då vi oftast kan kolla till dem genom en lucka, med plexiglas innanför, in i kupan. Det enda negativa är att man kanske inte kan få ut riktigt så mycket honung som om man har en vanlig kupa, men till husbehov och lite till räcker det gott.
Hade någon frågat mig om jag kunde tänka mig att hålla på med biodling för några år sedan hade jag bara skrattat. Men man förändras med tiden och det är jag glad för. Nu har jag blivit en riktigt inBIten biodlare och gillar de små flygfäna. Våra bin är otroligt lugna och vänliga och trots att vi härom dagen höll på att "bråka" en hel del med dem, när vi lyfte upp kakorna för att kolla, så var de inte ens i närheten av att vilja stickas (då dör de dessutom, så det ska nog mycket till innan de kör in gadden i en).
Är det någon som är rädd för bin så är ni varmt välkomna hit för lite kognitiv beteendeterapi 😉
En kopp kaffe kan vi nog bjuda på också i så fall.